Idag blir det ett personligt inlägg, för er läsare som inte känner mig så gick min pappa hastigt bort i början av 2013, Den 9de Januari för att vara mer exakt, en hjärtinfark, far hade varit sjuk ett tag och vi hade precis förlorat vår älskade gammelfaster, det var mycket som stormade då. Nu har det gått lite över ett år, saknaden vill inte mattas av, sorgen ligger i bakgrunden, årsdagen och födelsedagen är tung.

Min pappa är min hjälte, han drev mig fram, uppmuntrade min knasighet och med ett stort tålamod så tog han sig tid att visa intresse för min kärlek till konst och musik, även fast att han själv aldrig målade eller ritade, om man inte räknar hans knackliga handstil som endast pappa kunde avkoda   Tror mor kan hålla med där . . Herreugud, alla kuvert med krummelurer som han hade.

I bilden ovan ser ni min knaspappa och min syster i hennes "unga" år   

Han var unik, man säger att alla människor är unika, men denna man skaffade sig 7 barn i ett enda svep för kärlekens skull, han följde hjärtat och gjorde det han trodde var rätt. Han var en trygghet, hade svar på alla problem och fanns alltid där, man kunde alltid räkna med våran pappa, min glamrock, knas-koko älskande pappa som klädde ut sig vid tyska gränsen med en gulblå svensk vikingahjälm med gula flätor bara för att, för att han kunde, och för att dom skrattade. Hans humor hade inga bromsar, han bara körde på.

Vi har  nog alla skrattat slut på luften minst en gång med denna underbara älskade pappa.

Pappa, som agerade först och tänkte sen och räddade även  ett och annat liv under sitt livs gång.  Han hade talets gåva, jag spenderade timmar med att endast lyssna, han gav orden liv och gjorde vardagen till ett enda stort äventyr.

Han lärde mig att koda är godare än tuggummi och att rösträtten är ett privilegium som inte får försummas.

Min pappa, vår pappa.. . Tivoliresande, tysklandskörande, mercedesälskande pappa.

Pappa, som jag saknar honom, jag känner det mitt i bröstkorgen, en värk som kommer och går, pappa inspirerade mig till att följa min egna väg, att vara trogen familjen och att aldrig ge upp.

Denna bild är från min dotters 1års kalas  

Ingenting får någonsin vara omöjligt.

Pappa var principfast, han hade sina "regler" som han levde efter, var dag med pappa var en dag med glädje, det var sällan han var var på dåligt humör, det enda som gjorde han spontant grinig var smärta och trötthet, något pappa fick kämpa mycket med, men som vi andra nästan aldrig  fick se. Han höll känslorna hos sig sj. Tänk om, tänk om han bara hade vågar släppa in oss lite mer? Tänk om han bara hade åkt till sjukhuset den dagen? Tänk om.. Tänk om. ..

Här ser ni vår älskade mamma också    Kvinnan som fanns vid pappas sida genom vått och torrt, och som nu även finns där för både mig och min lillasyster med alla våra underbara fantastiska syskon som kom som världens bonus, färdigbakade å allt, Veronica, Chatarina, Christian, Jessica och Christopher  Tack   . Utan er skulle livet kännas ensamt.

För er som inte vet så är mamma vår "plastmamma", men vi räknar henne som mamma, mamsen, morsan, mumsi, med andra ord, mamma.

Jag saknar min pappa mer än vad ord kan beskriva, jag och resten av familjen, 6 syskon till, mamma såklart, och alla andra runt om honom.

Granngården, lanthandeln, barndomsvännerna, kompisarna, släktingarna, alla. Det visade sig att även prästen vi fick till pappas begravning var en av alla han mött under sitt livs resa. Präster, gubbar, grabbar, gummor, flickor, pojkar, barn, grannar, pizzagubbar, skrotälskare och motorcykelälskande gammla gubbar. Ja hans kontaktnät sträckte sig från skogarna i norr till det platta landet i söder.

Pappa, mannen med dom isblåa ögonen och det ebenholtssvarta stålulls håret. 2 meter lång och 150 kg. Det är mycket pappa det. Pappa trodde på mig, i alla bemärkelser, i allt som skett och i allt jag ville göra och tog mig för. Pappa köpte min första gitarr och gav mig min första cykel, han var så stolt, jag kunde ju trots allt inte fortsätta sno min äldsta systers damcykel, jag hade ju sadeln i huvudhöjd. Den sommaren var jag den lyckkligaste flickan på jorden, för min cykel, min "hoj", den hade ett rött och ett grönt handtag, och en fin lite fjärill framme på ramen. Och den var min, bara min.

Alla cyklar jag fick av min pappa var röda, alla glasögon jag köper nu är röda. .

Pappa älskade mjukglass på sommaren och hatade snön på vintern, han räknade dagarna till våren och det bästa han visste var att fiska. Han tog oss ofta med ut i naturen. Hans favoritdjur var hund och han hade läst om akvedukter  och viadukter i gymnasiet pga av ett nyfunnet tillfälligt intresse, han ägde en sockervaddsmaskin när jag var pytteliten och han krockade sin älskade mercedes en sommar.

Anledningen till att jag skriver ner detta är för att en man som denna får inte glömmas bort. Han tog hand om de sina, han räddade en kvinna från att slås ihjäl i sin ungdom och han dök från tarzanträden i ornäs som liten pojke. Hjälpte till vid en tågolycka som tonåring och  skämtade om atombomber i mitt oboyglas.

Han var orädd för mycket, men viktigast av allt, han älskade oss alla med hela hjärtat.

Pappa. ..

Jag avslutar detta inlägg med musiken som spelades på pappas begravning, Higway to hell med ACDC. Det var hans krav, det enda han sagt som måste vara när det var hans tur, och ja, han fick den, och jag förstår nu varför, för han levde livet och han levde det väl, följde sitt hjärta, knas och allt.

Pappa, jag älskar dig, vi älskar dig.

650205 - 130109

// Becca

 

Fröken grön

5 februari 2014 10:00

Fint skrivet, Rebecca! :)

http://tillaandersson.blogg.se

B

5 februari 2014 12:05

tack

 

Thess

5 februari 2014 11:26

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu va det ett tag sedan som sagt, jag har inga ursäkter och ingen förklaring till varför, en tillfällig brist på inspiration kanske? Eller bara jag som känt att egentid behövdes, jag har funderigar på kommande inlägg, har sett att återbruk är av ett ...

                                                            
                                              Alla hjärtans dag, en dag att tillägna vackra känslor, inte enbart kärlek till en partner men även kärleken till familj, vänner och släkt....

Idag så tänker jag prata lite om Kurbits =)    Anledningen till att jag vill prata om kurbits är för att jag som dalkulla har växt upp med detta, vackra färgstarka blommor med symmetri och balans i fokus. Detta har ett djupt rotat historiskt värd...

Dagens inlägg får handla om min kärlek för abstrakt konst, abstrakt konst är enklast förklarat som ett icke konkret objekt som variera ut efter åskådaren och dess uppfattning av konstnärens verk. För mig så måste den abstrakta konsten kittla sinnet, ...

Denna dag var också en lång dag, gymmade med min väninna V och blev nerstirrad av en äldre herre på säkerligen 60+, det var mindre trevligt, men men ^^ Ut över hämta och lämna skruttisarna på dagis så var min lilla treåring en stor tjej på vägen hem ...