Alla hjärtans dag, en dag att tillägna vackra känslor, inte enbart kärlek till en partner men även kärleken till familj, vänner och släkt. Eftersom jag inte har någon specifik att fira med så tillägnar jag min hjärtedag till alla dom som funnits och som finns där för mig. Alla självklara, oförklarliga, udda, raka, logiska och ologiska personer som jag alltid kan vända mig till.

Vänskap för mig är det enda i mitt strukturerade liv som inte behöver vara logisk eller följa regler, man kan hitta den hos gamla människor, främlingar och personer man aldrig mött. Det behöver inte vara tjejen som satt sig bredvid dig i lekis för 17 år sedan, inte killen man förälskade sig i i högstadiet, inte alltid släkt för vissa men en självklarhet för andra.

Vänskap för mig är den person man alltid kan räkna med, den enda som inte tycker att du bör låsas in på psyket när du berättar om den där gömda hemska hemligheten som ingen annan vet om. Vänskap är när den är självklar och oförklarlig, den ska kännas spontan och inte gå att sätta ord på.

Vänskap finner man hos sina syskon och föräldrar, vänskap är familj, vänner, nära vänner är för mig en självklar del i min familj, och jag ger dom samma oförklarliga kärlek som jag ger syskonen och mamma, även pappa när han fanns här med oss på jorden, nu är det i tankarna som han får ta del av den kärleken.

Vänskap är på ett sätt kärlek, men den kan vara ytlig, men nu är det den där djupa omedelbart explosiva vänskapen jag menar. För visst kan man ha ytligt bekanta, och dessa ska inte heller glömmas bort på alla hjärtans dag.

Men jag vill tillägna min hjärtedag till de jag mött som bidragit på ett eller flera sätt med oförklarlig vänlighet, gester som förgyllt min vardag och vänliga ord utan krav till motprestation.

Som Iris, den till synes gamla men otroligt alerta kvinnan på Swebuss, tack för att du gav tillbaka efter att jag hjälpt dig, du behövde aldrig men så gjorde du det, tack, den smörgåsen den var himmelsk, tack alla ni som erbjudit er att hjälpa mig av med vagnen på bussen, tack du underbara kvinna som prutade ner handpenningen på mina glasögon, tack, tack alla busschaffisar som vinkat åt min dotter när hon på ren rutin vinkar och säger ”Hejdå bussen”, för när ni vinkar tillbaka så gör ni hennes dag. Tack!

Tack alla som gjort sig besvär enbart för att hjälpa mig, tack så hemskt mycket, hjärtat mjuknar när man tänker på all denna medmänsklighet som döljer sig i alla dessa till synes små gester.

Men mitt allra största tack, ja, det som jag kommer få jobba på i evigheter går till en mycket nära vän, denna person ligger mig väldigt nära hjärtat, alla hjärtans dag vore tom om jag inte skänkte en tanke dit. Du gör så mycket för mig, och du finns där igenom allt. Utan dig hade jag aldrig blivit starkare, med din konstanta närvaro så lyser du upp alla mina mörka stunder och gör det omöjliga möjligt, du ger mig hopp när jag vill ge upp och puschar mig till förbättring, bollar mina tankar och har filmkvällar, och pratar politik, du tar bort min ensamhet och fyller i så många tomrum, ja det du gör borde vara omöjligt, men du lyckas ändå  Med dig kan jag prata om allt och du lyssnar, jag kan vända mig till dig med alla mina problem och jag kan alltid lita på dig 

Med dig kan jag vara alla sorters knas, och du finns ändå kvar,  jag kommer aldrig förstå mig på dig, men vad gör det?

För vad vore jag utan dig?  

 Tack   

Jag vill även ge av mina hjärtan till alla dom som känner att ni står utanför alla hjärtans dag, kämpa på, ge inte upp.

Ha nu en underbar hjärtedag alla ni underbara läsare, fortsätt sprida denna oförklarliga vänskap vidare till alla ni möter, unga som gammla, främling lr ej.

Kram Becca

Idag blir det ett personligt inlägg, för er läsare som inte känner mig så gick min pappa hastigt bort i början av 2013, Den 9de Januari för att vara mer exakt, en hjärtinfark, far hade varit sjuk ett tag och vi hade precis förlorat vår älskade gammelfaster, det var mycket som stormade då. Nu har det gått lite över ett år, saknaden vill inte mattas av, sorgen ligger i bakgrunden, årsdagen och födelsedagen är tung.

Min pappa är min hjälte, han drev mig fram, uppmuntrade min knasighet och med ett stort tålamod så tog han sig tid att visa intresse för min kärlek till konst och musik, även fast att han själv aldrig målade eller ritade, om man inte räknar hans knackliga handstil som endast pappa kunde avkoda   Tror mor kan hålla med där . . Herreugud, alla kuvert med krummelurer som han hade.

I bilden ovan ser ni min knaspappa och min syster i hennes "unga" år   

Han var unik, man säger att alla människor är unika, men denna man skaffade sig 7 barn i ett enda svep för kärlekens skull, han följde hjärtat och gjorde det han trodde var rätt. Han var en trygghet, hade svar på alla problem och fanns alltid där, man kunde alltid räkna med våran pappa, min glamrock, knas-koko älskande pappa som klädde ut sig vid tyska gränsen med en gulblå svensk vikingahjälm med gula flätor bara för att, för att han kunde, och för att dom skrattade. Hans humor hade inga bromsar, han bara körde på.

Vi har  nog alla skrattat slut på luften minst en gång med denna underbara älskade pappa.

Pappa, som agerade först och tänkte sen och räddade även  ett och annat liv under sitt livs gång.  Han hade talets gåva, jag spenderade timmar med att endast lyssna, han gav orden liv och gjorde vardagen till ett enda stort äventyr.

Han lärde mig att koda är godare än tuggummi och att rösträtten är ett privilegium som inte får försummas.

Min pappa, vår pappa.. . Tivoliresande, tysklandskörande, mercedesälskande pappa.

Pappa, som jag saknar honom, jag känner det mitt i bröstkorgen, en värk som kommer och går, pappa inspirerade mig till att följa min egna väg, att vara trogen familjen och att aldrig ge upp.

Denna bild är från min dotters 1års kalas  

Ingenting får någonsin vara omöjligt.

Pappa var principfast, han hade sina "regler" som han levde efter, var dag med pappa var en dag med glädje, det var sällan han var var på dåligt humör, det enda som gjorde han spontant grinig var smärta och trötthet, något pappa fick kämpa mycket med, men som vi andra nästan aldrig  fick se. Han höll känslorna hos sig sj. Tänk om, tänk om han bara hade vågar släppa in oss lite mer? Tänk om han bara hade åkt till sjukhuset den dagen? Tänk om.. Tänk om. ..

Här ser ni vår älskade mamma också    Kvinnan som fanns vid pappas sida genom vått och torrt, och som nu även finns där för både mig och min lillasyster med alla våra underbara fantastiska syskon som kom som världens bonus, färdigbakade å allt, Veronica, Chatarina, Christian, Jessica och Christopher  Tack   . Utan er skulle livet kännas ensamt.

För er som inte vet så är mamma vår "plastmamma", men vi räknar henne som mamma, mamsen, morsan, mumsi, med andra ord, mamma.

Jag saknar min pappa mer än vad ord kan beskriva, jag och resten av familjen, 6 syskon till, mamma såklart, och alla andra runt om honom.

Granngården, lanthandeln, barndomsvännerna, kompisarna, släktingarna, alla. Det visade sig att även prästen vi fick till pappas begravning var en av alla han mött under sitt livs resa. Präster, gubbar, grabbar, gummor, flickor, pojkar, barn, grannar, pizzagubbar, skrotälskare och motorcykelälskande gammla gubbar. Ja hans kontaktnät sträckte sig från skogarna i norr till det platta landet i söder.

Pappa, mannen med dom isblåa ögonen och det ebenholtssvarta stålulls håret. 2 meter lång och 150 kg. Det är mycket pappa det. Pappa trodde på mig, i alla bemärkelser, i allt som skett och i allt jag ville göra och tog mig för. Pappa köpte min första gitarr och gav mig min första cykel, han var så stolt, jag kunde ju trots allt inte fortsätta sno min äldsta systers damcykel, jag hade ju sadeln i huvudhöjd. Den sommaren var jag den lyckkligaste flickan på jorden, för min cykel, min "hoj", den hade ett rött och ett grönt handtag, och en fin lite fjärill framme på ramen. Och den var min, bara min.

Alla cyklar jag fick av min pappa var röda, alla glasögon jag köper nu är röda. .

Pappa älskade mjukglass på sommaren och hatade snön på vintern, han räknade dagarna till våren och det bästa han visste var att fiska. Han tog oss ofta med ut i naturen. Hans favoritdjur var hund och han hade läst om akvedukter  och viadukter i gymnasiet pga av ett nyfunnet tillfälligt intresse, han ägde en sockervaddsmaskin när jag var pytteliten och han krockade sin älskade mercedes en sommar.

Anledningen till att jag skriver ner detta är för att en man som denna får inte glömmas bort. Han tog hand om de sina, han räddade en kvinna från att slås ihjäl i sin ungdom och han dök från tarzanträden i ornäs som liten pojke. Hjälpte till vid en tågolycka som tonåring och  skämtade om atombomber i mitt oboyglas.

Han var orädd för mycket, men viktigast av allt, han älskade oss alla med hela hjärtat.

Pappa. ..

Jag avslutar detta inlägg med musiken som spelades på pappas begravning, Higway to hell med ACDC. Det var hans krav, det enda han sagt som måste vara när det var hans tur, och ja, han fick den, och jag förstår nu varför, för han levde livet och han levde det väl, följde sitt hjärta, knas och allt.

Pappa, jag älskar dig, vi älskar dig.

650205 - 130109

// Becca

Denna dag var också en lång dag, gymmade med min väninna V och blev nerstirrad av en äldre herre på säkerligen 60+, det var mindre trevligt, men men ^^ Ut över hämta och lämna skruttisarna på dagis så var min lilla treåring en stor tjej på vägen hem som skulle minsan "köööööra vagnen mamma!" och sitta i ett stort säte på bussen <3 Lilla tjejen börjar bli så stor   

Gluffsade i mig resterna av pizzasalladen idag, gud den var så sjukt god efter att fått dragit sig i 24h, kommer helt klart att göras om flera gånger, kanske till och med redan i morgon?    Hehe.. Men iaf nog om mig och familjen knas   

Tog mig tid att arbeta lite mer på porträttet som sagt, jag tar det i små steg nu, så jag ökade kontrasten vid ögat, tänkte att jag har det som utgångspunkt innan jag arbetar mig vidare, la även en grund för skuggningen på  den högra halvan av ansiktet, där märker jag ut dom ljusaste och mörkaste partierna, detta har jag märkt ger fruktansvärt bra resultat.

Som ni kan se så är ögat med defiinerat men det är SJUKT MKT kvar att göra bara på det lilla som är ritat. .. . Men men :) Jag la lite tid på näsan idag, arbetade fram en näsborre som är relativt rätt placerad, dock så är ögats vinkling lite off, men jag tror att detta inte lär märkas allt för mycket när allt är på sin plats sen, lr ja, jag hoppas på att det inte ska synas så hemskt mycket.

Något jag är rädd för, är att min syster inte kommer känna igen sig själv i denna sen, det kommer bli det ultimata testet för att se om jag har lyckats.

Vidare så tänker jag även skriva lite om pennorna, knådgummit och mitt skuggningsverktyg "stompen". Nu tänker säkert ni, varför använda en stomp när jag kan ta fingret? Okej, fingret fungerar bra, men dock inte vid ansikten, kroppar och kroppsdelar, detta då fingret släpper ifrån sig fetter, dessa fetter lägger sig som en hinna på ditt papper och gör inte bara skuggan smetigt grå utan även omöjlig att sudda, med stompen kan du även ge en illusion av konturer i din skuggning, ögat får "linjer" att följa vilket gör kinden mer avlång och hakan mer rundad, den gör också så du kan skugga väldigt små delar samt hjälper dig att mjuka upp övergången mellan ljust och mörkt.

Pennorna som jag använder är  4H, F, 2B, 3B Dessa är två väldigt hårda pennor (4H, F) och två relativt mjuka (2B, 3B), dom hårda pennorna gör så du kan arbeta fram smala detaljerade ljusa linjer, som i ögat och näsan, dom kan du även använda dig av för att göra ljusare skuggade partier där du inte vill använda dig av enbart stompen. B pennorna, som är mjukare är dom som ger ifrån sig mest blyerts och där av även mörkare, att dom inte är allt för mjuka som tex (8B) är för att detta är endast ett lager av flera med skuggning, detta då det är väldigt svårt att sudda och korrigera skuggning som gjorts för mörk.

3B är en av mina favoriter, med denna penna kan du enkelt med lite övning göra alla nyanser, den är verkligen mångsidig och lätt att arbeta med, verkligen en penna jag rekomenderar för nybörjare :) Detta var också den jag använde mig av när jag slängde mig in i konstens värld.   

Det sista som även visas på nedanstående foto är mitt älskade knådgummi   Så, varför knådgummi och inte ett suddgummi? Jo, knådgummit är mjukt, ungefär som häftmassa, du kan inte bara forma ditt sudd efter behov, som tex smalt för sudd i ögat lr brett för större ytor, du kan även gradvis dutta bort nyans efter nyans på de delar som blivit för mörka, du kan arbeta ut linjer så dom tonas ut och göra otroligt snygga ljusa partier/slingor i hår som gör det galet verkligt. Låt knådgummit bli en trogen och kär vänn i din strävan efter att avvancera, det kommer att hjälpa dig :)

// Becca

Äntligen så är dagen avklarad, disk, tvätt, mat, potträning, städning och div förberedelser, nu kan familjen kans påbörja den kommande veckan i morgon, kidsen hem hämtade, den promenaden kändes lagom mastig efter min långa natt, fick i mig gluten i förrgår, magen krångla direkt efter, å så blev det värre, och värre, ett dygn senare så kände jag mig rejält magsjuk, åh vad jag hatar mig själv när jag chansar!   

Men iaf, jag har repat mig, 3 timmars sömn och en hel del tv-tittandes så blev det bättre till slut. Gjorde min allra första pizzasallad idag, den vart gudomlig    Ska nalla av den sen när barnen har somnat ^^

Känner mig peppad inför gymmet i morgon, känner att jag börjar verkligen få ihop motivationen och att nu jävlar ska det bli en förändring, och ja det har det blivit, jag äter inget godis sen snart två månader och dricker ingen läsk sedan ett helt år tillbaka, har slutat med gluten och för en gångs skull så mår jag riktigt bra om dagarna =) Orken och glädjen börjar sakta men säkert göra sig påmind igen.

Alla dagisprylar  klär nu mitt köksbord och gymväskan står åter igen redo att kommas ihåg    Denna gång ska jag inte glömma skorna dock >< Men men :)´nu blir det mys framför min favoritserie #Touch :)

//Becca

Hej alla underbara, förlåt förlåt förlåt för att jag inte har bloggat på ett par dagar   

Så nu var det ett tag sen jag bloggade, det har hänt en del sen sist, jag har börjat gymma OCH jag har börjat arbeta med min systers porträtt, och d är verkligen inte lätt, jag är inne på tredje försöket, på första så var skuggningen fel, så hela ansiktet förstördes, på andra så blev proportionerna fel men skuggningen relativt rätt, men på tredje så har jag nu fått proportionerna rätt och gort en mjukare skuggning som jag kommer att göra något mörkare. Ska visa en bild, hon är väldigt vacker   

Ber om  ursäkt för den dåliga kvaliten på fotot, som ni ser så är jag inte färdig, men fast besluten på att inte överarbeta detta för att visa skönhet i enkelhet så låter jag detta vänta till nästa helg, ett tips min gamla favoritbildlärare gav mig, var att lägga undan och ta några steg bakåt och observera, man blir lätt blind när man överarbetar och i lånnga loppet förstör arbete som i början var perfekt precis som d var.

Jag har ett bra tipps, eller ja några faktiskt, försök att arbeta utan ett sudd, använd knådgummi, du kan inte sudda ut hårda linjer så du lär dig snabbt att vara lätt på handen och hålla pennan rätt, knädgummi ger dig flera verktyg i ett, du kan arbeta ut skuggor, utföra otroligt detaljerat arbete vid ljussättning på små utrymmen, som i iris, eller nagelband, ja små detaljer som kräver mycket arbete. Sen ästa är, släng inte ditt arbete om du ser att det är bortom all räddning, använd det som ett facit där du kan se vad som gått fel och vad du kan ta med på nästa försök, detta hjälper dig så sjukt mycket och underlättar, man behöver inte tänka om helt och samtidigt ges du en chans att lära av ditt misstag. Jag använder mig av denna teknik, jag har mycket kvar att lära och detta är nog mitt absolut bästa tips.

Oj detta blir ett långt inlägg, jag har alltid så mycket att säga när jag pratar om sådant jag älskar. Kanske ska visa hur förra porträttet blev medans vi ändå håller på? :)

Kontrasten i denna är vad jag kommer eftersträva i min systersporträtt, jag tycker att modellen blev så levande och vacker, och #facebook vill att jag taggar personen i fotot, då måste det ha blivit bra x) Faktiskt ett av mina bästa porträtt någonsin. Behöver dock fortsätta att bättra på mina kunskaper i detaljerat arbete, jag är inte nöjd med de ögon som jag tecknar, men det gör inget, utrymme för förbättring är vad jag vill ha, då kan jag fortsätta att avancera, och det är vad jag vill.

//Becca

Hm, vill blogga idag men kommer inte på något att skriva om, jag har så mycket som cirkulerar i huvudet så att välja blir ibland omöjligt, så min lösning blir inspirerande musik ^^ Lyssna på något som ändrar humöret från platt och grått till färgglatt och inspirerande.

Orsaken till dåligt bloggande dom senaste dagarna? Jo, sjuka barn. dagisvirus är nog det värsta som finns, och det jobbigaste med inskolning, men jag har tur, men äldsta har klarat sig bra, dock så är minstingen lite medtagen    Men det går nog snart över.

Har planer på att göra en till stor tavla, det var ett tag sen nu och skulle behöva lite konst i köket, den får nog gå i nyanserna, svart, brun och grå. Det kan bli vackert, för tillsammans så ger dom väldigt tilltalande kontraster och framhäver motivet.

Men nu ska jag återgå till mina kids och njuta av morgonen :)

//Becca

Blir ett litet lätt och lagom inlägg idag, ska snart hämta barnen, en promenad på 8km, men det är rätt så skönt väder ute ändå, snö, sol och relativt varmt, jag blonderade mig igår, första gången jag gjort det helt själv, och ja, det blev fint, målet är platinablondt, har fortfarande lite gula nyanser kvar men tänker man tillbaka på vart jag började så har det blivit jäkligt fint, ska visa er med lite bilder :)

Första steget med det mörka, sjukt färgade hår jag hade, var att gå till frisören, det blev #Nikitaborlänge där träffade jag frisören stina, jag kan verkligen rekomendera henne, underbara människa utförde mirakel med mitt år i en enda sittning utan att förstöra det, jag har ett rätt så flortunt hår men mycket, och som sagt, färgat var d, i röd och brun, det såg ut som en hombre av olika nyanser. .. .

Så jag gick från mörkt rödbrun till honungsblond med aprikostoner, nu har jag gått från detta till ljust blond, med guldiga toner, nästa gång jag blonderar mitt hår så har jag nått mitt mål :) Men jag får ha tålamod, vill inte slita ut d, så nästa vända blir nog i slutet på februari, kanske i början på mars.

Denna helg har jag lagt energi på ett proträtt, kommer lägga upp foton på det sen när jag är färdig, jag tränar kontrast och skugga, vill förbättra min teknik och få ett bättre övergång från mörkt till ljust. Jag tar det lager på lager, och har inte bråttom. Och det verkar fungera rätt så bra ändå, ansiktet är i princip färdigt, ska mjuka upp dom ljusa partierna och bättra på lite detaljer, sen är det färdigt. Är dock en shorta med i bilden som jag måste försöka få mörk och samtidigt inte radera både mönster och skuggning. Men jag ser det som en lärorik och rolig utmaning :)

Här kommer bilderna på mitt hår, före och efter :)

  Detta är från #Nikitaborlänge , och ja vad jag startade med och vad fantastiska Stina trollade fram :) Och denna den är mitt resultat :) Det börjar arta sig =)     

//Becca

Ser nu på statistiken att jag har återkommande läsare, gud så härligt det känns =) Det lyfter verkligen humöret i denna knasvinter :) Idag blir det inte att handla om konst, tänkte mig ett mer "allmänt inlägg" som det heter så vackert ^^ Idag vaknade jag av att jag viftade med armarna, drömde nämligen att jag fick en enorm svart spindel i ansiktet! Shit jag som är livrädd för spindlar, men ja, jag vaknade iaf   

Idag blir en mysdag, film och god mat :) Kommer inte blogga i morgon :) Då ska jag hämta hem kidsen, kan hända att jag hinner skanna in bilderna som lovat, ska bli spännande att se vad ni tycker :)

//Becca